Tyskland avskaffar sig självt?
(DN) (DN)
Regeringen i Tyskland har beslutat att börja avveckla all kärnkraft i landet. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar emot det.
Idag kommer 23% av tysklands el från 17 kärnkraftverk. Dessa skall alltså stängas en efter en. Det är, påstår man, meningen att fortsätta minska användning av fossilbränsle med 40% till år 2020. Inte heller tror man att det tyska folket kommer att stödja att man istället köper kärnkraftsel eller fossilel från Frankrike eller Sverige. Tyskland använder redan idag störst andel vindkraft i världen (17% i Sverige använder vi bara 3% vindkraftel). Givetvis vill man bygga fler vindkraftverk men vindkraften är en mycket nyckfull energikälla. I brist på bra lagringsmetoder måste vindkraften kompletteras med minst lika hög kapacitet s.k. reglerkraft. Det är sådana kraftverk som kan sättas igång med kort varsel när vinden mojnar. I Sverige har vi ännu så länge vattenkraft så det räcker både för oss själva och för att sälja men utrymmet att sälja reglerkraft till andra länder blir mindre och mindre när också Sverige får allt fler vindkraftverk.
Den spontana tillväxten i både Tyskland och Sverige pekar som vanligt mot allt högre behov av elström. Man kan förvänta sig att behovet av elström kommer att öka drastiskt de närmaste tiotalet år eftersom fossilbränsle skall ersättas med bl.a. eldrift i alla bilar och bussar.
Utan att göra en avancerad beräkning pekar allt detta mot en allvarlig elenergibrist i Tyskland inom en nära framtid. Energipriserna kommer att skjuta i höjden och inte stabiliserats förrän marknaden rättat munnen efter matsäcken. Elbristen i Tyskland kommer att spilla över på andra europeiska länder. Vi får också i Sverige högre elpriser när tillgången minskar och efterfrågan fortsätter att öka.
Innebär det att Tyskland påbörjar en radikal avveckling av sin industri? Det vore verkligen spännande! Miljörörelsen och vi andra som oroar oss över mänsklighetens framfart på Jorden har länge talat för döva öron om att den ständiga tillväxten i längden är omöjlig och att civilisationernas strävan måste vara att finna en stabil balans – gärna på väsentligt lägre nivå av resursförbrukning än idag.
Man frågar sig om Tyskland faktiskt är den första industrinationen som kommer att påbörja bygget av ett postindustriellt jämviktssamhälle. Det vore verkligen fantastiskt! Jag tror det när vi ser det. Jag följer utvecklingen med spänning.
Tyvärr är det dock stor risk att man kommer att fortsätta tillväxtlinjen till varje pris genom import. Då ökar kolbrytningen i Polen, jakten på olja skärps i Arktis och Sveriges sista älvar kommer att vara en oemotståndlig frestelse.
31 maj 2011
27 maj 2011
Kultur i fritt förfall
Jag tänkte mig att ta pulsen på det nutida konstlivet genom att besöka elevutställningarna vid Konsthögskolan och Konstfack. Mina förväntningarna var kanske inte så stora, men – ja, vad skall man säga? En sinnebild för bildkonstens förfall är kanske denna interiör från Konsthögskolans entréhall.
”Chandeliers and Rags”, Linda Bäckström, plastskum
I trapphallen står fortfarande gipsavgjutningarna av antika mästerverk, bl.a. ”Nike från Samothrake” men nu är hon inklämd bakom, vad som uppenbarligen skall uppfattas som hennes moderna motsvarighet. ”Chandeliers and Rags”, av Linda Bäckström, är utförd i äkta polyuretanskum, ett frigolitliknande material som vanligen används som isolering och tätning på svårtillgängliga ställen i väggar.
Gazelle Kianush, ”White Flower” (Solljuset från fönstret är inte en avsiktlig del av verket.)
När jag gick på ”Mejan” fick jag lära mig att inte försöka måla ”älg i solnedgång”. Idag är det inga problem med att måla en rosa kamel.
Amelie Sundahl, ”Utan titel”, tusch och kol
Konsthögskolan har sin beskärda del av ”mångkulturen”, men det är svårt att se det som någon berikande ”vitamininjektion”. De svenska eleverna påverkas förvisso, som detta ”inträngande” kamratporträtt visar, men i vilken riktning? ”Smältdegeln” verkar inte skapa många intressanta möten. Inte heller tycks de idealiserade kulturmötena på Mejan föda något sökande efter egna rötter eller traditionella band, vare sig hos de svenska eller de invandrade konstnärer. Istället dras alltihop ner till en fullständigt kravlös anarkisk nivå.
Johan Wik, video av iscensatt misshandel
Det mångetniska samhället blir av allt att döma ett allt mer våldsamt och otryggt samhälle. Det speglas också på sitt sätt i konsten. Johan Wiks video är det svårt att inte bli berörd av. Den visar helt enkelt stora män som misshandlar varandra filmat i närbild och slow motion på HD-storbildsformat. Man undrar hur många käkben och revben som brutits för att åstadkomma detta? Tekniskt är det perfekt genomfört, men knappast uppbyggligt.
Isak Hall har gjort ett antal verk ”utan titel” som verkar ha något med Afganistan att göra. Kanske är det en kritik, kanske hyllning till självmordsbombare.
Stämningsbild från Examensutställning på Konsthögskolan. I bakgrunden en jätteperuk av Anna Uddenberg.
Generellt är det mycket svårt att upptäcka någon genomförd tanke eller passion för att visa något utanför det privata. Dagens unga konstnärer är mest bara intresserade av sig själva. Så, varför skall publiken intressera sig för dem?
Åke Blomdahl
DN:s recention,
(Epstein i DN)
I trapphallen står fortfarande gipsavgjutningarna av antika mästerverk, bl.a. ”Nike från Samothrake” men nu är hon inklämd bakom, vad som uppenbarligen skall uppfattas som hennes moderna motsvarighet. ”Chandeliers and Rags”, av Linda Bäckström, är utförd i äkta polyuretanskum, ett frigolitliknande material som vanligen används som isolering och tätning på svårtillgängliga ställen i väggar.
När jag gick på ”Mejan” fick jag lära mig att inte försöka måla ”älg i solnedgång”. Idag är det inga problem med att måla en rosa kamel.
Konsthögskolan har sin beskärda del av ”mångkulturen”, men det är svårt att se det som någon berikande ”vitamininjektion”. De svenska eleverna påverkas förvisso, som detta ”inträngande” kamratporträtt visar, men i vilken riktning? ”Smältdegeln” verkar inte skapa många intressanta möten. Inte heller tycks de idealiserade kulturmötena på Mejan föda något sökande efter egna rötter eller traditionella band, vare sig hos de svenska eller de invandrade konstnärer. Istället dras alltihop ner till en fullständigt kravlös anarkisk nivå.
Det mångetniska samhället blir av allt att döma ett allt mer våldsamt och otryggt samhälle. Det speglas också på sitt sätt i konsten. Johan Wiks video är det svårt att inte bli berörd av. Den visar helt enkelt stora män som misshandlar varandra filmat i närbild och slow motion på HD-storbildsformat. Man undrar hur många käkben och revben som brutits för att åstadkomma detta? Tekniskt är det perfekt genomfört, men knappast uppbyggligt.
Isak Hall har gjort ett antal verk ”utan titel” som verkar ha något med Afganistan att göra. Kanske är det en kritik, kanske hyllning till självmordsbombare.
Generellt är det mycket svårt att upptäcka någon genomförd tanke eller passion för att visa något utanför det privata. Dagens unga konstnärer är mest bara intresserade av sig själva. Så, varför skall publiken intressera sig för dem?
Åke Blomdahl
DN:s recention,
(Epstein i DN)
Assa Kauppi - En bergsprängare som skulptör
Det finns faktiskt en utställare som sticker av markant från alla de övriga på Konsthögskolans Examensutställning. Assa Kauppi är en kvinna som inte går av för hackor. Utbildad bergsprängare och skulptör. Hon har gjort en serie porträtt av barn som står färdiga för en simtävling. Det är gjuten brons, målad och patinerad med perfekt hantverk. Verket är en kommentar till vår individualistiska tävlingskultur.
”Tävlingen startar långt innan startskottet går. Det startade generationer tillbaka. Barnen vet inte om det. I det fysiska kan vi bara ana det som sitter djupt rotat. [ ... ]
Verket the Race is Over reflekterar över en värld där vi inte längre försöker jämna ut orättvisorna, utan istället desperat försöker att överleva – oavsett om vi trampar ner varandra.”
säger Assa Kauppi, i utställningskatalogen
Miljöpartiets svek
(Detta är första texten på skärmutställningen jag visade utanför Miljöpartiets kongress i Karlstad 2011-05-20)
Miljöpartiet de gröna säger sig vilja skapa ett ekologiskt långsiktigt uthålligt samhälle. Därför ger också många som är aktiva i miljörörelserna MP sitt politiska förtroende.
Man måste föreställa sig att ett långsiktigt stabilt samhälles grundläggande förutsättning är en stabil och trogen befolkning, där människor känner ett särskilt ansvar för just den plats på Jorden hon blivit tilldelad.
Hos Miljöpartiet finns emellertid ingen förståelse alls för migrations- och befolkningsfrågor sedda i ett ekologiskt sammanhang. Miljöpartiet har svalt den befängda idén att allt människoliv är oändligt värdefullt: ”Ju fler desto bättre!”
Jorden är överbefolkad. I väntan på en naturlig allmän global folkminskning är den fundamentala utmaningen är hur vi skall klara försörjningen under en 100-årsperiod av kraftigt överuttag.
Sverige har – tack vare våra förfäders ansträngningar och vår måttligt stora befolkning – ovanligt goda möjligheter att vara ett ekologiskt föredöme, men med Miljöpartiets migrationsprogram kan vi på sin höjd bli ett extremt dyrbart kulturellt Disneyland överbefolkat av andra länders misslyckanden.
Miljöpartiet spottar på Jorden och våra förfäder. Med flertusenårig trogen befolkning som faktiskt väsentligen brukat landet uthålligt, och utan koloniala förbrytelser, gör Miljöpartiet gemensam sak med hela den etablerade makteliten, från liberaler till kommunister, för att låta landet tas över av främmande folkslag.
Liberalernas mål – den nya världsordningen med total frihandel – där alla är rotlösa ”individer” som bara lever för stundens konsumtion och obehindrat flyttar dit där arbetsmarknaden för tillfället lockar, kan inte vara mer fjärran från en överlevnadskultur.
Miljöpartiets svek mot det svenska folket är särskilt fruktansvärt eftersom det innebär en pervertering av en ideologi om anpassning till naturen som är så nödvändig för vår överlevnad.
Vänd om! Lyssna till förnuftet och självbevarelsedriften!
Etnopluralism istället för "mångkultur"
En värld med etnisk och kulturell mångfald ger möjlighet till fredligt sökande efter långsiktiga överlevnadskulturer enligt flera olika modeller.
En värld med bestående mångfald kräver att folken tillåts vara säregna inom sina egna självständiga nationer.
Om inte vi svenskar försvarar vårt folk och vår kultur och vår rätt på Jorden, så lär ingen annan gör det åt oss.
Gräshoppornas filosofi -- ett känsligt läge
(detta är texter från högra sidan av utställningsskärmen)
* vi förökar oss så mycket vi kan
* vi äter allt i vår väg
* när maten är slut flyttar vi dit
där gräset är grönare
* där äter vi och förökar oss
* när det är slut flyttar vi
* etc
det kan också kallas
”cirkulär migration” eller
“att rösta med fötterna”
Ett känsligt läge
Världens demografiska situation är känslig. Många länder har stoppat sin befolkningsexplosion. Från ett läge av överbefolkning har Japan och flera europeiska länder t.o.m. lyckats börja minska.
Detta må vara ett problem för marknadsekonomin, men för humanekologen är det en nödvändig del av lösningen.
Befolkningsexplosionen pågår fortfarande med full styrka i Afrika och delar av Asien.
Vad betyder det om vissa länder som faktiskt visat ansvar utnyttjas för massmigration från de mest misslyckade?
Om man har för många bönor i en säck, och mindre i en annan, då kunde ett ”snille” tycka att det är en bra idé att man öser från den överfulla säcken till den mindre fulla. Men människor är inte som bönor i säckar.
Vad ställer vi till med?
Det är sent på Jorden.
Varför sjunger fåglarna?
Varför sjunger inte vandringsgräshoppan?
Är revirhävdande ”ondska”?
20 maj 2011
Pressmeddelande - Gräshoppor mot Miljöpartiet
”Paddor och gräshoppor”
konstaktion vid Miljöpartiet de Grönas kongress i Karlstad, 20 maj
Miljöpartiet är ett riktigt otäckt parti. De har lyckats vinna stöd från mängder av djupt bekymrade och ansvarskännande människor. Hos dessa har de lyckats inplantera tanken att fullständigt fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet. Det är djupt tragiskt. Om vi skall ha någon chans att rädda vår vackra värld och samtidigt överleva som civilisation måste denna förfärliga entusiasm för folkblandning bort från miljörörelsen. Vi behöver människor som känner ansvar för sitt eget land och sitt eget folk. Bara om vi är trygga här hemma kan vi göra skillnad också för världen.
Jag är helt övertygad om att miljöpartisterna inte är direkt styrda av det globala kapitalet eller någon konspiration. De tror verkligen på vad de predikar, men det gör det inte bättre. Jag vill slå in en kil av tvivel mellan miljöaktivisterna och invandringslobbyn.
Därför gör jag en ”happening” utanför kongresslokalen på fredagen 20/5 i samband med deras registrering.
Stor gräshoppa i trä, en målning, en utställningsskärm, en groda av papier masché.
GRÄSHOPPOR
”Cirkulär migration” eller ”att rösta med fötterna” = vandringsgräshoppans logik:
vi äter gräset där det för tillfället är som grönast och sen drar vi till nästa ställe.
Etiopien, Somalia, Egypten, Sverige, Danmark …
Mikaela Valtersson: Hur får du ihop det med ”ett långsiktigt hållbart samhälle”?
Man kan inte bygga ett långsiktigt hållbart samhälle
om man inte ens vet vilka människor som skall förvalta det.
Ett hållbart samhälle behöver ett folk som vill
ta långsiktigt ansvar för sin andel av jorden
Nationellt ansvar
istället för globalistisk ansvarslöshet
FRI INVANDRING = LÅNGSAMT FOLKMORD FÖR SVERIGES URSPUNGSBEFOLKNING
PADDOR
Våra politiker är kväkande paddor med munnarna fulla av grodor.
Svenska folket ska inte behöva ta er skit. Håll ert självförakt för er själva!
Var
Plats: Karlstad Congress Culture Centre, http://karlstadccc.se/
Tage Erlandergatan 8 A-F, 652 20 Karlstad
Aktionen börjar kl 7.30 och pågår tills budskapet nått fram – kanske hela helgen.
Ansvarig: Åke Blomdahl, 070-45 48 789, http://jordfly.blogspot.com/, ake@jordfly.se
Med stöd från medlemmar i Nationaldemokraterna.
konstaktion vid Miljöpartiet de Grönas kongress i Karlstad, 20 maj
Miljöpartiet är ett riktigt otäckt parti. De har lyckats vinna stöd från mängder av djupt bekymrade och ansvarskännande människor. Hos dessa har de lyckats inplantera tanken att fullständigt fri rörlighet borde vara en mänsklig rättighet. Det är djupt tragiskt. Om vi skall ha någon chans att rädda vår vackra värld och samtidigt överleva som civilisation måste denna förfärliga entusiasm för folkblandning bort från miljörörelsen. Vi behöver människor som känner ansvar för sitt eget land och sitt eget folk. Bara om vi är trygga här hemma kan vi göra skillnad också för världen.
Jag är helt övertygad om att miljöpartisterna inte är direkt styrda av det globala kapitalet eller någon konspiration. De tror verkligen på vad de predikar, men det gör det inte bättre. Jag vill slå in en kil av tvivel mellan miljöaktivisterna och invandringslobbyn.
Därför gör jag en ”happening” utanför kongresslokalen på fredagen 20/5 i samband med deras registrering.
Stor gräshoppa i trä, en målning, en utställningsskärm, en groda av papier masché.
GRÄSHOPPOR
”Cirkulär migration” eller ”att rösta med fötterna” = vandringsgräshoppans logik:
vi äter gräset där det för tillfället är som grönast och sen drar vi till nästa ställe.
Etiopien, Somalia, Egypten, Sverige, Danmark …
Mikaela Valtersson: Hur får du ihop det med ”ett långsiktigt hållbart samhälle”?
Man kan inte bygga ett långsiktigt hållbart samhälle
om man inte ens vet vilka människor som skall förvalta det.
Ett hållbart samhälle behöver ett folk som vill
ta långsiktigt ansvar för sin andel av jorden
Nationellt ansvar
istället för globalistisk ansvarslöshet
FRI INVANDRING = LÅNGSAMT FOLKMORD FÖR SVERIGES URSPUNGSBEFOLKNING
PADDOR
Våra politiker är kväkande paddor med munnarna fulla av grodor.
Svenska folket ska inte behöva ta er skit. Håll ert självförakt för er själva!
Var
Plats: Karlstad Congress Culture Centre, http://karlstadccc.se/
Tage Erlandergatan 8 A-F, 652 20 Karlstad
Aktionen börjar kl 7.30 och pågår tills budskapet nått fram – kanske hela helgen.
Ansvarig: Åke Blomdahl, 070-45 48 789, http://jordfly.blogspot.com/, ake@jordfly.se
Med stöd från medlemmar i Nationaldemokraterna.
19 maj 2011
Manifest - Det behövs ett överlevnadsparti
Vi håller detta för en självklarhet att ingen människa är en ö, att varje människa är beroende av andra människor och ett kulturellt sammanhang. Den enskildes individuella frihet och kreativitet kan bara komma till sin rätt i en civilisations sammanhang.
Läget
Mänsklig befolkning och aktivitet har de senaste 200 åren vuxit bortom alla naturliga proportioner. Stora fundamentala ekosystem hotas av kollaps. Skogar och korallrev förstörs. Utfiskning och överutnyttjande av sötvatten är globala problem. Alla världens civilisationer måste i grunden reformeras om inte världen skall drivas ner i en destruktiv spiral av förstörelse och upplösning.
Roten till det onda
Världens öde är idag utlämnat åt en okontrollerad frihandelskapitalism. Marknadsekonomin är ohyggligt effektiv att göra om naturresurser till konsumtionsvaror, men den förbrukar därmed både kapitalet och avkastningen. Liberalismen är kapitalismens mest renodlade ideologiska uttryck. Idag predikar den en hedonistisk individualism vars syfte är att göra alla till entusiastiska konsumenter. Det skall gå lika lätt att sälja IKEA-möbler i Pakistan som att sälja kebab i Stockholm. Frihandelskapitalismen visar ingen respekt för kulturell särart.
Om världen skall kunna räddas för långsiktig civiliserad överlevnad måste den amoklöpande kapitalismen tyglas. Ekonomin är till för människor.
Sammanhang och identitet
Vi människor behöver en livsgrund av historiskt och kulturellt sammanhang och identitet. Det är vår vilja till ansvar och delaktighet kan moderera kortsiktig lust och vinningslystnad.
Tänk globalt och handla lokalt
Vi tror på en närhetsprincip. En människa är förvisso delaktig och medansvarig till hela väldens utveckling, men ansvaret är i praktiken proportionellt mot hur mycket makt man kan utöva. Människan är absolut ansvarig för sitt eget liv, och särskilt ansvarig för sina barn och sin familj. Därefter för avlägsnare släktingar, sin närmiljö, sina folkfränder och tillståndet i ens eget land. Vi är övertygade om att global överlevnad bara är möjlig om människor också strävar efter sin egen kulturs överlevnad.
Gräv där du står
Det håller inte att rymma från problemen. Ytterst finns det bara en Jord. Därför är det var och ens plikt att i första hand stanna och kämpa för att göra det egna närsamhället och fäderneslandet välordnat och långsiktigt hållbart.
Låt oss gärna ha en fredlig tävlan om att hitta uthålligt livsdugliga metoder för överlevnad. Alla lösningarna behöver inte vara lika. Man kan föreställa sig nationer som hellre väljer en stor befolkning än privat materiell konsumtion. Man kan också tänka sig att länder som har en relativt liten befolkning, hög arbetsmoral och stora naturresurser kan tillåta sig en väsentligt större privat konsumtion.
Flyktingar
Vi vet hur svårt det kan vara att stå upp mot den bestående ordningen. Med en levande solidaritet skall vi självklart kunna ge temporära uppehållstillstånd åt verkliga politiska flyktingar. Vi vägrar däremot acceptera stora permanenta folkomflyttningar eftersom det slår sönder all bestående ordning. Katastrofer som leder till massflykt måste lösas i närområdet hos besläktade folkslag.
Utopia eller en värld för verkliga människor
Vi önskar förvisso alla att människovärdet hålls högt, men vi inser också att det inte finns någon av gudar eller naturen given grund för principen om alla människors lika värde. Historien visar med överväldigande tydlighet att ett människoliv kan bli mycket billigt i tider av krig och sociala uppror. Det är farligt att kräva orimliga uppoffringar i det universellt lika människovärdets namn. Sätt inte sådana ideal på alltför hårda prov! Människan är ett djur snarare än en ängel. Människor tillskriver i praktiken varandra olika värde – t.ex. vad det gäller lön eller inflytande. Kärlek är att välja ut en speciell person som för den älskande är oändligt mycket mer värdefull än någon annan.
I ett ordnat civiliserat samhälle kan det vara möjligt att förverkliga ett någorlunda lika människovärde för alla medborgare. Sverige var en gång på god väg med idén om ett folkhem.
Etnopluralism
En värld med många olika kulturer och folkslag är bättre rustad att möta framtidens utmaningar. En värld med bestående mångfald kräver beständiga nationella kulturer.
Sverige är inte lösningen på andra folks problem. Svenskarna kan lösa sin del av överlevnadsgåtan – men inte allas. Tänk globalt och värna och vårda det lokala!
Vårt folk har brukat och vårdat detta land i 6000 år. Trots hundra år av urbanisering och ”kulturell dekonstruktion” måste vi svenskar ändå vara bäst på att sköta Sverige.
Målet
Vi strävar efter en värld där fria nationer vårdar sina långsiktigt hållbara kulturer. Vi tänker oss att ekonomierna skall kunna var blomstrande och skänka befolkningarna försörjning utan att kräva tillväxt. Perioder av tillväxt skall kunna omväxla med perioder av sammandragning – utan att väsentliga välfärdsfunktioner skall vara hotade. Kvalité och historiskt hävdvunna värden skall vårdas och värnas. Vi önskar ett samhälle där man gärna vill vara ”värdekonservativ”.
Alla folks frihet – alla folks fred!
Åke Blomdahl, maj 2011
Läget
Mänsklig befolkning och aktivitet har de senaste 200 åren vuxit bortom alla naturliga proportioner. Stora fundamentala ekosystem hotas av kollaps. Skogar och korallrev förstörs. Utfiskning och överutnyttjande av sötvatten är globala problem. Alla världens civilisationer måste i grunden reformeras om inte världen skall drivas ner i en destruktiv spiral av förstörelse och upplösning.
Roten till det onda
Världens öde är idag utlämnat åt en okontrollerad frihandelskapitalism. Marknadsekonomin är ohyggligt effektiv att göra om naturresurser till konsumtionsvaror, men den förbrukar därmed både kapitalet och avkastningen. Liberalismen är kapitalismens mest renodlade ideologiska uttryck. Idag predikar den en hedonistisk individualism vars syfte är att göra alla till entusiastiska konsumenter. Det skall gå lika lätt att sälja IKEA-möbler i Pakistan som att sälja kebab i Stockholm. Frihandelskapitalismen visar ingen respekt för kulturell särart.
Om världen skall kunna räddas för långsiktig civiliserad överlevnad måste den amoklöpande kapitalismen tyglas. Ekonomin är till för människor.
Sammanhang och identitet
Vi människor behöver en livsgrund av historiskt och kulturellt sammanhang och identitet. Det är vår vilja till ansvar och delaktighet kan moderera kortsiktig lust och vinningslystnad.
Tänk globalt och handla lokalt
Vi tror på en närhetsprincip. En människa är förvisso delaktig och medansvarig till hela väldens utveckling, men ansvaret är i praktiken proportionellt mot hur mycket makt man kan utöva. Människan är absolut ansvarig för sitt eget liv, och särskilt ansvarig för sina barn och sin familj. Därefter för avlägsnare släktingar, sin närmiljö, sina folkfränder och tillståndet i ens eget land. Vi är övertygade om att global överlevnad bara är möjlig om människor också strävar efter sin egen kulturs överlevnad.
Gräv där du står
Det håller inte att rymma från problemen. Ytterst finns det bara en Jord. Därför är det var och ens plikt att i första hand stanna och kämpa för att göra det egna närsamhället och fäderneslandet välordnat och långsiktigt hållbart.
Låt oss gärna ha en fredlig tävlan om att hitta uthålligt livsdugliga metoder för överlevnad. Alla lösningarna behöver inte vara lika. Man kan föreställa sig nationer som hellre väljer en stor befolkning än privat materiell konsumtion. Man kan också tänka sig att länder som har en relativt liten befolkning, hög arbetsmoral och stora naturresurser kan tillåta sig en väsentligt större privat konsumtion.
Flyktingar
Vi vet hur svårt det kan vara att stå upp mot den bestående ordningen. Med en levande solidaritet skall vi självklart kunna ge temporära uppehållstillstånd åt verkliga politiska flyktingar. Vi vägrar däremot acceptera stora permanenta folkomflyttningar eftersom det slår sönder all bestående ordning. Katastrofer som leder till massflykt måste lösas i närområdet hos besläktade folkslag.
Utopia eller en värld för verkliga människor
Vi önskar förvisso alla att människovärdet hålls högt, men vi inser också att det inte finns någon av gudar eller naturen given grund för principen om alla människors lika värde. Historien visar med överväldigande tydlighet att ett människoliv kan bli mycket billigt i tider av krig och sociala uppror. Det är farligt att kräva orimliga uppoffringar i det universellt lika människovärdets namn. Sätt inte sådana ideal på alltför hårda prov! Människan är ett djur snarare än en ängel. Människor tillskriver i praktiken varandra olika värde – t.ex. vad det gäller lön eller inflytande. Kärlek är att välja ut en speciell person som för den älskande är oändligt mycket mer värdefull än någon annan.
I ett ordnat civiliserat samhälle kan det vara möjligt att förverkliga ett någorlunda lika människovärde för alla medborgare. Sverige var en gång på god väg med idén om ett folkhem.
Etnopluralism
En värld med många olika kulturer och folkslag är bättre rustad att möta framtidens utmaningar. En värld med bestående mångfald kräver beständiga nationella kulturer.
Sverige är inte lösningen på andra folks problem. Svenskarna kan lösa sin del av överlevnadsgåtan – men inte allas. Tänk globalt och värna och vårda det lokala!
Vårt folk har brukat och vårdat detta land i 6000 år. Trots hundra år av urbanisering och ”kulturell dekonstruktion” måste vi svenskar ändå vara bäst på att sköta Sverige.
Målet
Vi strävar efter en värld där fria nationer vårdar sina långsiktigt hållbara kulturer. Vi tänker oss att ekonomierna skall kunna var blomstrande och skänka befolkningarna försörjning utan att kräva tillväxt. Perioder av tillväxt skall kunna omväxla med perioder av sammandragning – utan att väsentliga välfärdsfunktioner skall vara hotade. Kvalité och historiskt hävdvunna värden skall vårdas och värnas. Vi önskar ett samhälle där man gärna vill vara ”värdekonservativ”.
Alla folks frihet – alla folks fred!
Åke Blomdahl, maj 2011
03 maj 2011
Dödshotade barn utvisas
Dödshotade barn utvisas
Om man tror berättelsen som den redovisas i pressen, måste jag hålla med om att detta är orimlig grymhet.
Sådana här historier kommer regelbundet. Först vill jag givetvis säga att de mycket väl kan vara sanna. Icke desto mindre har de ett syfte nämligen att upprätthålla en myt om att Sverige har en, på gränsen till orimligt, hård och restriktiv invandringspolitik.
Vad som inte talas lika mycket om är den stora bilden. Att Sverige har Europas högsta invandring i förhållande till befolkning (några medelhavsöar har värre). Att antalet invandrare bara verkar kunna öka. Att inga politiker försöker hålla igen. Att våra politiker håller på med utbyte av Sveriges befolkning. Antalet invandrade per år överstiger snart antalet födda.
De vill att du skall tänka – ”vi måste bli mer generösa!”
I själva verket är det så att grymheterna inte blir mindre bara för att fler släpps in. Tvärtom! Ju mer vi underhåller föreställningen om att Sverige är ”det bästa nybyggarlandet” och mänsklighetens räddare, desto fler söker sig hit. Och så länge vi har någon slags reglerad invandring kommer antalet som (borde) avvisas att öka i samma takt.
Ju fler ärenden, desto större risk för orimligt grymma beslut. Alltså – om ni vill minska risken för grymma avvisningar måste vi få ut bilden att Sverige inte alls är något nybyggarland. Vi måste åtminstone visa bilden av att vara stränga och snåla. Kanske måste vi t.o.m. göra en del ”grymma” utvisningar – för att visa världen att vi inte är ”snällare” än något annat folk. Då först kanske färre försöker komma hit.
Om man tror berättelsen som den redovisas i pressen, måste jag hålla med om att detta är orimlig grymhet.
Sådana här historier kommer regelbundet. Först vill jag givetvis säga att de mycket väl kan vara sanna. Icke desto mindre har de ett syfte nämligen att upprätthålla en myt om att Sverige har en, på gränsen till orimligt, hård och restriktiv invandringspolitik.
Vad som inte talas lika mycket om är den stora bilden. Att Sverige har Europas högsta invandring i förhållande till befolkning (några medelhavsöar har värre). Att antalet invandrare bara verkar kunna öka. Att inga politiker försöker hålla igen. Att våra politiker håller på med utbyte av Sveriges befolkning. Antalet invandrade per år överstiger snart antalet födda.
De vill att du skall tänka – ”vi måste bli mer generösa!”
I själva verket är det så att grymheterna inte blir mindre bara för att fler släpps in. Tvärtom! Ju mer vi underhåller föreställningen om att Sverige är ”det bästa nybyggarlandet” och mänsklighetens räddare, desto fler söker sig hit. Och så länge vi har någon slags reglerad invandring kommer antalet som (borde) avvisas att öka i samma takt.
Ju fler ärenden, desto större risk för orimligt grymma beslut. Alltså – om ni vill minska risken för grymma avvisningar måste vi få ut bilden att Sverige inte alls är något nybyggarland. Vi måste åtminstone visa bilden av att vara stränga och snåla. Kanske måste vi t.o.m. göra en del ”grymma” utvisningar – för att visa världen att vi inte är ”snällare” än något annat folk. Då först kanske färre försöker komma hit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
